Hästen
hunden och katten
Vilda heter hon…
– tittar ut genom bilrutan
över Gotlands stränder
Hästarna och katten håller till
i Tyresta by
_
_
_
_
_
_
_
Skattjakt
Tidig morgon den 17 maj
På behörigt avstånd –
en uppvisning i
hur man finner och fångar sitt byte
_
_
_
_
_
_
__
_
_
_
Stjärtmes
(tror jag), såg jag för första gången idag. Den dök upp från ingenstans, satte sig på en gren och lät sig fotograferas och det var bara tur att jag i alla fall lyckades få en bild, innan den snabbt flög vidare.
Helt utan förvarning dyker något senare fyra gläfsande hundar upp mitt i skogen. Att lyfta kameran och ta bilder är inte att rekommendera mot dessa herrelösa hundar som kommer rusande, även om jag i de flesta situationer brukar ta tillfället i akt.
Dessa fyra vidunder tyckte nog att jag var bra tråkig eftersom jag ignorerade dom – låtsades som om jag inte såg dom medan jag promenerade lugnt vidare, samtidigt som hundarna gläfsande dansade krigsdans runt om mig på den lilla stigen – i skogen. Nu äntligen hördes husses skall i skogen och blixtsnabbt rusar dom iväg mot det håll varifrån dom kom.
Promenerar lugnt vidare…
Blev ändå några bilder när vi möttes igen – nere vid sjön.
Så var det ju det här med orm igen. Idag stötte jag på ännu en – huggorm. Till skillnad från tidigare ormar så var den här silvergrå med svart sicksack-band på ryggen och jag fick veta att så ser hannar ut som nyligen ömsat skinn.
Bilder kommer i nästa inlägg – bara så ni vet.
Tror att jag fått pippi på orm!
Den här bilden
får symbolisera förhållandet, harmonin och balansen mellan djur och natur.
I Köpenhamn och kring den så kallade klimatkonferensen råder en motsatt stämning. Se bilder!
Hästar
är ett dagligen återkommande sökord på den här bloggen, vilket säkert beror på att jag då och då lägger in nya bilder – som nu – på hästar.
Lite överraskande
mötte jag kon och kalven där ute på Gålö i veckan. Visste inte att det fanns älg i dessa trakter, men så var det i alla fall.
Älgkon ser ut som en älgko brukar göra, men kalven tycker jag liknar mer ett föl…
Bara en reflektion och ingenting annat.
_________________
”Sotis”
…katten som jag tidigare sett ströva omkring vid vägkanten i det gröna gräset. Den här gången stannar jag bilen och han kommer fram och jag tar några bilder. Så helt plötsligt vänder han sig om och hoppar ned i diket, kommer upp och visar stolt upp vad han har fångat.
Titta vad jag kan!
Enögd som jag är!
_________________
Precis som jag,
så lurpassade lejonen på sitt byte – de fina hjortarna.
Men vänta lite nu…
Vi är i Stockholms skärgård…
Skärp dig fotografen!
Eller putsa kameralinsen!
___________________
Rådjuren
kan man inte undgå att se eller möta. De finns överallt.
Hittar man ingenting att fotografera i naturen, så kan man alltid få ett rådjur på bild.
Dom är faktiskt trevliga!
___________________________
Profeten Jesaja
_
_
_
_
om det kommande fridsriket – efter alla vedermödor:
”Vargar skall bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans…kor och björnar skall gå och beta…”
Oavsett om vi tror på bibeln eller inte, så kommer säkerligen denna profetia att besannas när ondskan nått sin kulmen på jorden – men det är en annan femma.
Hur som helst –
Vid det här fototillfället såg jag varken björn eller varg, men jag tycker ändå att korna, fåren och lammen ger oss en glimt av hur man kan umgås på den här planeten – därmed inte sagt att vi måste gå runt och slicka varandra i ansiktet som den där kossan gör. Förresten kanske det bara är en naturligare och behagligare form av ansiktslyftning.
Kanske var det detta som var på-ängen!
Snacka om dubbla budskap.
/ Jesaja och jag
_
Lodjuret
skulle jag inte ha någonting emot att få ett möte med, men idag fick det gå bra med släktingen.
Men kanske en annan gång…
Efter hagelskuren…
blixtarna och åskan, blev det några bilder idag på en vacker häst.
Det är alltså inte kamerablixtar jag talar om. Dem använder jag sällan eller nästan aldrig – inte heller när jag fotade hästen ovan.
De tunga mörka molnen efter ovädret ger en speciell lyster till den gråvita färgen som framträder än mer just vid fototillfället, strax innan skymning tidigt på kvällen – övergången från det avtagande ljuset till det analkande mörkret …
Blixtar och dunder
Magiska under
Jag mötte inte Lassie – men Räven
Han (eller hon) sitter på en bergknalle när jag upptäcker honom. Så reser han på sig och går mot mitt håll och då upptäcker han mig. Stannar och kollar på mig en kort stund, men fortsätter mot mitt håll och när han är jämsides med mig går jag med som en husse och vi gör sällskap. Är ingen hundägare men det är väl så här det går till när man är ute med hunden – men inte med en räv. Inte i normala fall – i alla fall.
Vi går på ca fem meters avstånd och så stannar han, sätter sig ned och bara tittar på mig varefter han kommer mot mig och nu är han helt nära. Varför kutar han inte väg?
Vi fortsätter över fältet med strängar av nyslaget någonting. Stannar igen och då har jag tagit ett antal bilder och jag kan inte visa alla här, men ni får några bilder av vad som kan hända när man möter en räv på midsommardagen.
Nu går jag men räven stannar kvar. När jag vänder mig om ser jag att han lunkar iväg – ensam.
En stund senare var det dags för nästa möte, men betydligt kortare.
Ingen av oss ville göra den andre sällskap.
Kanske nästa gång…
Som jag såg
Midsommarafton 2009
Genom kameralinsen
Såg en fågel jag aldrig tidigare sett…
Ett rådjur
som jag såg på långt håll hade av någon anledning hamnat fel i en inhägnad och kunde inte hitta ut – sprang fram och tillbaka, stressad, panikslagen och ibland trasslade det in sig i stängslet – det såg inte så bra ut.
Vad göra?
Sakta rörde jag mig mot rådjuret och det dröjde ett tag innan det upptäckte mig – stannade och tog några bilder – fortsatte vidare sakta mot det skrämda djuret som blev lite paralyserat tror jag. Till slut lyckades jag lotsa rådjuret till en liten öppning i stängslet och där fanns friheten…
Kanske hade det hittat ut själv så småningom – det vet jag inte – men jag inbillar mig att jag gjorde en liten insats.
Lite dramatiskt var det…
Mitt i naturen.
Innan snön kom åter
mötte jag ett rådjur i utkanten av skogen.
Även om det blivit många tidigare möten så är det alltid lika fascinerande att stå där öga mot öga och få ta ännu en bild på ett rådjur – i deras naturliga miljö.
Har förstått att många blir irriterade över att dom går in i trädgårdar och går loss i tulpanrabatterna och det kanske inte är så trevligt, men förmodligen vet dom inte att människor också har revir eller var tomtgränsen går.
Hur som helst – det är trevligt att fotografera rådjuren.
Det är också trevligt att besöka den här bloggen.
Hästar
Foto – mars 2009
är ett vanligt sökord på bloggen, vilket kanske beror på att jag tidigare lagt upp hästbilder. Det finns gott om hästar i trakterna där jag bor och det blir alltid några bilder – sommar som vinter – på djuren som är så omtyckta av många.
Det finns också de som har hästfobi.
Så kan det vara.
Foto – sommaren 2008
Om fotointresse uppstår så är just hästar ett tacksamt motiv att fotografera och öva på eftersom man kan ta god tid på sig – hästar brukar stå kvar och springer sällan iväg. Av nyfikenhet kan dom i stället komma fram och då ges tillfälle att testa porträttfoto.
Inte minst för dig med hästfobi…
Än så är det vinter…
för både djur och natur
För människan likaså
I slutet av februari
Då är det inte så långt kvar till vår…
Mötesplatsen
Där har jag träffat på både älg och rådjur. Den här dagen stod en schäfer mitt i vägen och när jag stannar kommer den springande emot mig som om den ville säga något eller kanske rent av ha skjuts.
”Spring hem”, säger jag och schäfern vänder tvärt och börjar sakta lunka iväg framför mig i min färdriktning. På behörigt avstånd följer jag efter någon kilometer då den utan tveksamhet viker av till vänster in på en grusväg upp mot en större gård.
Innan vovven försvinner ser den tillbaka mot mig utan att stanna och lunkar vidare hemåt. Tror jag.
För mig fortsätter färden allt längre på vägen som leder ut till Spirudden.
Mötesplatserna är många – inte alltid skyltade som på översta bilden…
Kommer inte ut…
…ur urskogen på grund av att jag träffar på djur hela tiden – men det är bara trevliga och spännande möten, speciellt när man har kameran med. Det senaste mötet var igår med den här älgen som verkade mest vara nyfiken och närgången. Precis som jag.
Att fotografera är lika fascinerande oavsett om man är i stan, ute i naturen eller någon annan stans, men eftersom jag fotograferat i skogen ett tag så blir nog nästa inlägg om ett fotouppdrag med bilder från en livekonsert. Typ.
Kanske att jag återvänder till skogen efter den konserten…
Möten är spännande
Med både människor och djur
Rovfåglar finns…
… i Tyrestaskogen. Riktigt beredd var jag inte när det här Herculesplanet (nästan i alla fall) med dova vingslag lyfte tungt och försvann in i den mörka urskogen.
Här måste man vara snabb med kameran om man vill få en bild. Det blev tre. Att försöka hinna med att göra några kamerainställningar är inte att tänka på om man inte är förberedd, och det blir inte alltid den bästa exponeringen.
Känslan och upplevelsen däremot, finns alltid där.
En Ormvråk kanske det var…
En ensam Trana befann sig senare i samma område och den verkade till skillnad från rovfågeln väldigt angelägen om att få vara med på bild. På avstånd. Den trippade runt och poserade villigt innan den lyfte och försvann bakom trädtopparna i fjärran.
Mitt i naturen.
I Tyrestaskogen…
…med omnejd, ett stenkast från där jag bor – vandrade jag igår kväll.
Med kameran.
Photo Imagine 
7 comments