Photo Imagine

Polisen i Malmö

Posted in Journalistik, Media, Politik by photoimagine on november 9, 2010

är upprörd över att massmedia publicerat bild på den nu för mord och försök till mord häktade 38-åringen. Börje Sjöholm vid länskriminalpolisen säger att en fotokonfrontation med vittnen i stort sett nu är förstörd på grund av att bilden på den nu häktade mannen redan visats i media.

Chefredaktör Thomas Mattsson har publicerat bilder till och med innan häktningsförhandlingarna genomförts. Nu får han vara så vänlig att ta till sig kritiken från polis och åklagare och efter självrannsakan inse att han bidragit till att försvåra polisens utredningsarbete. Klavertramp, Mattsson!

Expressens publicering i dag, när vi berättar mer om den misstänkte Lasermannen och identifierar honom med namn och bild, kommer alldeles säkert att kritiseras av anonyma mejlare som hänvisar till ”pressetik” och ”förtal” och ”flyttade gränser”…

skriver Mattsson på sin blogg. Nu kommer också kritiken från polis och åklagare och inte endast från ”anonyma mejlare”, så det finns all anledning för chefredaktören att ta sig en funderare.

Under dagens presskonferens uppger polisen att man igår fick evakuera en närstående till den nu misstänkte, som kände sig väldigt illa till mods efter att ha bevakats intensivt av media. Ytterligare en bekant till 38-åringen har av rädsla fått flytta från sin bostad när mediapöbeln blivit för närgången och påträngande.

Vi anser att det tangerar till ofredande eller hemfridsbrott. Det gör mig ledsen och illa berörd,

säger Börje Sjöholm vid länskriminalpolisen i Skåne.

För övrigt pågår våldsbrotten och skjutningarna i Malmö och ett stort antal är ouppklarade. För många, säger Solveig Wollstad chefsåklagare.

Det finns en del att jobba med för Malmöpolisen och Mattssonexpressen har en del att lära…

DN SvD

Nisse i Hökarängen

Posted in Alliansen, Foto, Journalistik, Media, Oppositionen, Sverigedemokraterna by photoimagine on september 11, 2010

behöver inför valet ta del av följande information:

När det gäller frågor som rör invandring och asyl har det alltför länge i politiken och i det offentliga samtalet rått ett öststatsliknande klimat, där den som har en kritisk hållning utifrån fakta riskerar att stämplas som psykiskt störd, företrädelsevis lidande av någon fobi som resulterar i aversioner mot främmande människor, religioner eller kulturer (xenofobi, islamofobi). Att vilja ha ett samhälle som man känner igen sig i definieras som någonting närmast patologiskt. Redan i maj 1997 slog dåvarande invandrarministern Pierre Schori i riksdagens flyktingpolitiska debatt fast kursen på regeringsnivå när han förklarade: ”Rasism och främlingsfientlighet ska kriminaliseras och jagas. Det går inte att i en demokrati hitta några ursäkter, till exempel att det är fel på invandrar- och flyktingpolitiken”. Ministern likställde den demokratiska rätten att kritisera asyl- och invandringspolitik med rasism och främlingsfientlighet, och på den vägen har det varit.

Invandringens sociala och ekonomiska verklighet finns långt bort från den politiska och mediala elit som lever i solida bostadsområden, där högavlönade umgås med likasinnade. För dem är det av större betydelse att värna sina karriärer och där ingår att demonstrera att de är goda och progressiva människor. Det är viktigare än att allsidigt rapportera om det ansvarslösa asylmottagandets kostnader och konsekvenser,

skriver GUNNAR SANDELIN, socionom, frilansjournalist och tidigare pressombudsman på Bris i en artikel från 2009-12-07 på Newsmill.

Några år tidigare skrev G Sandelin en artikel på DN Debatt om hur journalisterna mörklägger sanningen om invandringspolitiken och det är en sanning som inte längre ska eller kan undanhållas allmänheten.

Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska ”vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven”. För att en nyhetssändning skulle bli en ”bra show” var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna. Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan. Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån? Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans. På SVT kallade vi den genomsnittliga tittaren för ”Nisse i Hökarängen”. Läs hela artikeln!

DN DN DN SvD SvD

Dom kallas rasister

Posted in Bilder, Foto, Journalistik, Media, Sverigedemokraterna by photoimagine on augusti 17, 2010

var rubriken på  TV4-dokumentären av Lena Sundström som sändes ikväll.

Det finns journalister och det finns journalister…

Janne Josefsson…

Emellanåt – i de allra ljusaste stunderna – kan en och annan journalist eller reporter övervinna sin egen rädsla och säga ett och annat om det mångkulturella projektet Sverige. Sanningen är den att flera av Josefssons kollegor har samma uppfattning, men tyvärr håller den politiskt korrekta lögnen ett järngrepp om vederbörandes hals i rädsla för att förlora jobbet – och att kallas rasist.

DN, DN