Den märkliga kråkan
Kråkor brukar vara på sin vakt och flaxa iväg så fort man närmar sig dom. Med den här kråkan var det annorlunda. Den inte bara lät mig komma nära – den lägger sig halvvägs ned, breder ut vingarna och stirrar på mig helt orörlig, alldeles för länge för att det kan betraktas som normalt. Vad som är normalt för en kråka vet inte jag, men förutom att bete sig underligt gav den ifrån sig flera konstiga läten som jag inte tidigare hört från någon levande varelse. I nästa scen sätter den sig på en stolpe och bara stirrar på mig. Jag kan gå runt den och ta flera bilder och den bara sitter där – tyst och förunderlig. Precis som jag. Den flaxar sedan iväg och sätter sig högt upp i ett träd där den förenar sig med de mer – vad jag förmodar – normala kråkorna och jag vandrar vidare efter ytterligare en upplevelse och ett möte, en inblick – den här gången i en kråkas värld…
Mitt i naturen
Photo Imagine 
Det var märkligt att du fick en så speciell kontakt med kråkan.
Det kanske var en gammal indian som ville säga dig något!
Eller så var han en modell som var van vid kameror och trodde han skulle posera.
De första fotona ser nästan ut som om han vore en unge, och det finns alltid någon i kullen som är annorlunda och blir till hackkyckling.
Som vanligt blev det helt suveräna fotografier och du fick en ny upplevelse på köpet, inte illa / Kia
Det ser ut att vara en väldigt ung kråka. Den kanske inte hade vett att bli rädd? Absolut kalasfina foton är det!! 🙂
Min undran är om du har ngn nära anhörig som nyligen gått bort? Eller ngn nära vän? Jag har haft liknande upplevelser i sådant sammanhang. Dock ej med kråkor. 😉
V
PS. Grandiosa bilder. Som alltid! Börjar förresten undra om det inte är Carl Bildt du fotade. Han har gått från statsman till kråka i mina ögon. :-)))))
V
Lena, i naturen kan allt hända.
Kia, just det. De hade en del att säga…
Jenny, det är en stor fullvuxen kråka faktiskt, även om det inte framgår så tydligt.
Visionären, ingen jag känner har gått bort nyligen.
”Kråkan varslar om förändring. De gamla hövdingarna säger att kråkan samtidigt kan se de tre ödesgudinnorna – det förgångna, nutiden och framtiden. Om kråkans tecken visar sig i ditt liv, kan du se den Store andens lag i förhållande till människornas lag
Kråkans tecken betyder att du har förstahandskunskap om ett högre slags rätt eller fel jämfört med vad man talar om i de lagar som skapats av människorna. Med kråkans tecken talar du med en mäktig stämma när du diskuterar ämnen som för dig tycks vara ur balans eller orättvisa.”
Jamie Sama och David Carson
Det var NÅGOT med den där kråkan! =)
Vilka festliga bilder och vilket underligt beteende från kråkans del 🙂 Den kanske vill posa lite för fotografen? 😉
WOW! Säger jag bara och det är inte så bara 😉
Hm, tittar på dina fantastiska bilder igen (ikväll i mer omdömesgillt tillstånd :-)) och funderar på om kråkan kanske rent av uppvisar det relativt normala fågelbeteendet att spela skadad när den har sina ungar i närheten. Att på så sätt flytta fokus från ungarna till sig själv. Kan det vara en orsak till beteendet?
Har dock själv ingen aning om när kråkor brukar få sina ungar. Är du förresten säker på att det är en kråka? Näbben tycker jag liknar mer en kaja.
V
Jag tycker trots allt att det ser ut som en kråkunge. Jättefina bilder.
I kväll, 26 juli, vid halvåttatiden, såg jag två kråkor leka i flykt och den ena lät som om den jagade en sparvhök, ett speciellt knorrande krax, som får mig att spana efter hök när jag hör det. Sen kom en tredje kråka och ville vara med och leka.
Kul, tycker jag.
3 år sedan inlägget…men det kan ju fortfarande vara intressant att få en förklaring till kråkans beteende. Kråkan på dina bilder är fullvuxen. Den är van vid människor och har med stor sannolikhet varit hos människor som ungfågel. Att kråkan ”ligger” på marken med utbredda vingar är inget konstigt beteende. Den njuter av värmen från solstrålarna.