I fredags förra veckan
hittade en kollega till mig ett SL – terminskort på en gata i Gamla stan. På grund av ett namn på baksidan kunde vi tillsammans spåra ägaren av kortet, en sjuttonårig tjej som går på Enskilda gymnasiet här i Stockholm. Igår kunde min kollega lämna tillbaka kortet till tjejen som blev så glad för att hon inte behövde köpa ett nytt för stora pengar.
Till er som håller till i den stora LO-borgen, styrelseledamöter, makthavare eller andra som i dessa dagar känner att ni håller på att tappa kontakten med verkligheten:
Ovanstående är en aktuell händelse – ett exempel från vardagen och en lektion i ärlighet, osjälviskhet och visar hur man kan ställa upp för varandra, dela med sig och ge tillbaka något till den som är dess rättmätige ägare.
Att göra någon annan glad är en bättre investering för framtiden än hundra miljoner i pension.
Girighet som är en av de sju dödssynderna – äter sakta upp dig inifrån.
Förr eller senare.
Historien om SL-kortet, den värmer.
Den andra historien XXXXXX……
Kommer inte att upprepas? DET har de minsann upprepat bara alltför många gånger!
[…] Erlandsson, Helle Kleins blogg, Wanja – orkanvindar i vattenglas, “Out of time“, “I fredags förra veckan“, “Glasögon eller bonus“, “Att ta från de rika och ge till de […]
Så kul att kunna göra en god gärning för vissa summar är stora för några men struntsummor för andra…
Det var ord och inga visor det 😀
Så bra du skriver, Imagine!
🙂
Väldigt vacker och intim bild på svanarna… Berättelsen med SL-kortet – tur att det finns några snälla och omtänksamma människor kvar!