Imagine

svart och vitt

ljuset och skuggorna

röda jordgubbar

_____________

jag hörde i skogen när jag sakta gled fram på vägen med armen hängande ut genom bilens sidoruta. Ett märkligt skriande hörde jag och givetvis stannade jag, stängde av motorn och gick in i skogen mot det håll varifrån lätet kom.

Två stora flaxande fåglar kunde jag urskilja mellan trädstammarna och när jag med kameran försökte fånga dom i flykten så blev det plötsligt alldeles tyst. Några korta sekunder satt de på trädstammen och jag fick dessa två bilder innan de försvann in i den djupa skogen.

Att det var spillkråkor visste jag inte då i skogen – men nu vet jag.

Ännu ett möte

Ännu en erfarenhet

________________________

som jag ser det

genom kameralinsen

och en Fenderförstärkare hade jag i min ungdoms dagar…

Bilderna ovan är från konserten med Zoe den 14 augusti och där jag upptäckte att gitarristen hade just – en halvakustisk Gibson – och av den anledningen blev det några extra bilder på den mörkröda skönheten.

Den 15-18 augusti 1969 för fyrtio år sedan samlades flera hundra tusen till Woodstockfestivalen - om nu någon kommer ihåg. En ung Joe Cocker bland många andra stod på scenen och sjöng ”Whith a little help from my friends” och jag är helt säker på att där också fanns flera Gibsons på scenen under dessa dagar.

På en annan scen, långt scenare…står han där rakt upp och ner i svettig murarskjorta och märkliga rörelser, kanske inte så tilltalande tycker en del, men med känsla sjunger han -  You are so beautiful

Kanske var det så jag kände för min Gibson…

om det kommande fridsriket – efter alla vedermödor:

”Vargar skall bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans…kor och björnar skall gå och beta…”

Oavsett om vi tror på bibeln eller inte, så kommer säkerligen denna profetia att besannas när ondskan nått sin kulmen på jorden – men det är en annan femma.

Hur som helst -

Vid det här fototillfället såg jag varken björn eller varg, men jag tycker ändå att korna, fåren och lammen ger oss en glimt av hur man kan umgås på den här planeten – därmed inte sagt att vi måste gå runt och slicka varandra i ansiktet som den där kossan gör – det kan ju också vara en naturligare och behagligare form av ansiktslyftning.

Kanske var det detta som var på-ängen!

Snacka om dubbla budskap.

/ Jesaja och jag

Puss på er!

skulle jag inte ha någonting emot att få ett möte med, men idag fick det gå bra med släktingen.

Men kanske en annan gång…

flyger högt och lågt, kors och tvärs, fram och tillbaka – och väldigt snabbt.

Inte så enkelt för kameran att hänga med i svängarna men med lite tålamod, precision och mycket tur kan man faktiskt få en lyckad bild – eller två

Av femtio

Vad är det då som får en att stå där eller spatsera runt i timmar och knäppa alla dessa bilder…

Upplevelsen – den totala upplevelsen är nog svaret

Inte då eller sen

Nu

Del 6

sitter han där under trädets grenar på Katarina kyrkogård på Söder. Den till synes vänlige mannen.

Väntar han på någon – eller på något…

Att döma av hans kroppsspråk ser han i alla fall lugn och avspänd ut med sin pipa i mungipan – drar ett sakta bloss…

Kanske saknar han någon…

Förändring

Förnyelse

Bilden är från en fotoutställning utomhus vid Nybroplan i Stockholm som visar en del av Sveriges nationalparker.

Tre fotografer – mannen med kameran fotograferar ett motiv som någon annan med kamera fotograferat. Den tredje fotografen är jag själv som inte syns på bild men som fotograferat rubbet, inklusive kvinnan som är mannens sällskap.

Kanske någon stod bakom min rygg med kamera i hand…

Vem vet 

som syns överallt – kanske gör dom inte så mycket väsen av sig förutom systemkamerans klickande ljud när bilderna tas, men finns där – det gör dom minsann.

Med kameran i hand eller hängande över axeln har det blivit många spännande och intressanta möten med människor som gärna kommer fram och har funderingar kring fotografering – eller livet i största allmänhet.

Efter konserten i fredags med Zoe på Gustav Adolfs torg kom en man i fyrtioårsåldern fram till mig och frågade om jag var intresserad av ett fotouppdrag. När jag frågade vad det handlade om, svarade han att han skriver en bok om gerillan i Colombia och behövde bildmaterial för att kunna fullfölja projektet.

När jag frågar hur långt han kommit med boken, svarar han att han inte kommit igång men snart så… ”Har du varit i Colombia eller har du kontakter där…?

”Nej, jag har inte varit där, men allt ordnar sig när man väl kommer dit”, svarade mannen.

Gerillan i Colombia…, tänkte jag.

Det finns nog betydligt mer spännande fotoutmaningar här hemma – till exempel bilder från i söndags på kor och får som betar tillsammans ute vid Spirudden.

Dom får ni kanske se i nästa inlägg.

Vid ett tillfälle blev jag stoppad av ett ungt par som frågade om jag kunde ta en bild på dom med deras egen kamera vilket flera av er säkert varit med om. Det var för övrigt en kompaktkamera av mindre modell som jag inte alls är van att fota med. När paret ställt upp sig snyggt och prydligt med bakgrund och allt, och när jag lyfter kameran och försöker hitta avtryckaren så säger den unga tjejen att jag ska vända på kameran…om jag inte vill fotografera mig själv.

Dessa fotografer…

Zoe – Love

blixtarna och åskan, blev det några bilder idag på en vacker häst.

Det är alltså inte kamerablixtar jag talar om. Dem använder jag sällan eller nästan aldrig – inte heller när jag fotade hästen ovan.

De tunga mörka molnen efter ovädret ger en speciell lyster till den gråvita färgen som framträder än mer just vid fototillfället, strax innan skymning tidigt på kvällen – övergången från det avtagande ljuset till det analkande mörkret …

Blixtar och dunder

Magiska under

i handen stannar det cyklande paret, kommer fram till mig och frågar efter en genväg som finns markerad på kartan. Trots att jag ofta rör mig i dessa områden med kameran i hand så var jag inte helt säker.

Efter att ha pusslat ihop kartans olika delar insåg jag och nästan ursäktade att de var tvungna att vända om för att finna den där lilla cykelstigen de letade efter under dagsutflykten.  

Alternativt kunde de fortsätta på bilvägen i samma riktning som de kom – cykla ca fyra kilometer, ta till höger när de kommit fram till stora vägen och cykla ytterligare fem kilometer för att komma fram till målet.

De valde att vända om och söka efter den lilla stigen genom Tyrestaskogen. Om de hittade den eller kom fram överhuvudtaget vet jag inte, men innan de åkte frågade jag var de kom ifrån eftersom de talade engelska med brytning.

När de berättade att de åkt genom både Tyskland och Holland – inte enbart cyklandes visserligen – så insåg jag att för dom var detta ett äventyr där kanske resan betydde mer än målet. En lättcyklad asfaltsväg eller en svårframkomlig stig i urskogen spelade ingen roll.

Från Moskva kom dom – det cyklande, leende ryska paret.

Med trasig karta i hand.

var en av artisterna på Kungsträdgårdens scen i lördags kväll.  MySpace

Festen, musiken och dansen fick hela Kungsan att gunga.

Hela sommarkvällen lång.

har man en fin utsikt över Stockholm och där stannar många turister, kliver ur bussarna och tar fram sina Nikon, Olympus, Canon eller vad dom nu heter alla och det blir säkert fina bilder på Skeppsholmen, Gröna Lund eller Djurgårdsfärjorna.

Där uppe på höjden finns också ett utecafé och när jag mumsat i mig hallon och blåbärspajen med mycket vaniljsås – som jag bad om – kollade jag ned på den ofta av fordon trafikerade vägen och hann med att fånga den här farkosten på fyra hjul. Ett gyllene fototillfälle…

”Du får komma tillbaka om du vill ha mera vaniljsås…”, säger den unga damen bakom cafédisken trots den redan överfulla skålen. Tack gärna, svarar jag.

Men det behövdes inte.

Paj och vaniljsås mättar efter ett tag, men fotograferingen fortsätter.

Med en Canon!

Fortsatt trevlig sommar till er alla!

med en lätt dimma över vattenytan.

Stannade till och tog bilden på väg hem efter ett nattjobb.