ATT SKRIVA…

 

En kvinna jag känner satt i ett tyst rum varje dag och såg ut över den frusna sjön och skrev dag efter dag eftertänksamt ner vad hon tänkte och vad som skedde – vad hennes lilla flicka och hennes make sade och alla små händelser i deras liv tillsammans.

Hon skrev ut detta på maskin och lade undan det – det blev en stor växande hög i en skrivbordslåda, och det dröjde nästan ett år innan hon läste det igen.

Det underliga var att när hon satt där och skrev och såg ut över sjön betraktade hon sig själv som en medelålders kvinna med ett lugnt, vanligt, bekvämt och ganska ointressant liv.

Ett år senare när hon tittade på vad hon hade skrivit – när det hade ”svalnat” och inte längre var som en del av henne själv utan mer som något en främling hade skrivit – blev hon emellertid mycket häpen. För det första kunde hon knappast tro på det, eftersom det var så bra.

”Hur kommer det sig – det är bra – slående, märkligt”, skrev hon till mig…”Och jag märker att i stället för att leva ett stillsamt, vanligt och trevligt liv, lever jag ett fantastiskt spännande och häftigt liv…och bilden av min lilla flicka framstår som en målning av Goya.”

Brenda Ueland