Imagine

…att ta sig fram på genom stan.

…har satt (männen) i båten, är det då hennes skyldighet att ro dom iland? Skulle inte tro det…Vad tycker ni?

Hon blev i alla fall glad när hon fick syn på fotografen…

…för att låna någon annans rubrik. Våra beskyddare…

Kolla inte för länge bara ni kvinnfolk!

Det är inte så svårt att se att den här bilden är för ögat både svart och vit, solljuset och skuggorna. En bild med många färger och ett rikt spectra kan man göra om till svartvit om man nu tycker att ett visst motiv gör sig bäst i just svartvitt, vilket kan vara mycket effektfullt. En smaksak kanske…Den konstnärlige fotografen säger att porträttbilder gör sig bäst i svartvitt och det kanske är så, vad vet jag.

”Du ser bara i svart eller vitt!” Kan Du påminna dig att Du sagt så till någon i din närhet eller någon på avstånd…Om Du inte har gjort det kanske Du i alla fall har tänkt…Möjligheten finns ju också att vi själva ser världen och andra i svart eller vitt…Är det vår egen spegelbild vi ser och då är det i själva verket vi som ser i svart eller vitt…vi ser inte nyanserna eller färgerna, kanske för att vi just då känner oss lite grå eller obetydliga i relation till andra. När vi ser andra eller oss själva i svartvitt är det kanske inte en effektfull porträttbild vi ser som vi hänger upp på väggen för allmän beskådning…

Hur kan vi bli mer nyanserade och rörliga i vårt sätt att se oss själva och omgivningen…Hur blir vi fria att röra oss mellan det vita och det svarta, vilket inte är detsamma som att spatsera runt i en gråzon även om vardagen kan verka trist emellanåt, men det kanske inte är hela världen…Har inga enkla svar eller sanningar att komma med vilket inte alltid behövs, bara lite erfarenheter precis som ni och det är fritt fram att reflektera lite över det här…

Bilden förresten tog jag i veckan i Gamla stan.

Havel 

…i plexiglaset som håller Helena Bergström på plats vid Sergels torg. Verkligt eller overkligt…Våld eller skådespeleri…

För det mesta vill våra blickar dras till och se och känna det som är vackert eller behagligt att beskåda, och som föder positiva tankar och känslor. Vackra landskap, naturens skönhet, föremål, människor och allt det som vi omges av i vår vardag.

Vi dras också till och tittar på motsatsen; allt elände i världen, all ondska och våld som vi också omges av i vår vardag via media i alla dess former.  Allt sköljer över oss som en tsunamivåg och väller fram utan att vi varken ser eller känner. Vi tittar som på en film som rullar framför våra ögon dag ut och dag in och skillnaden mellan att titta och se, höra och lyssna, uppfatta och förstå osv blir uppenbar.

Vi anpassar oss till hur världen ser ut och det är möjligt att det är psykets sätt att hantera det overkliga som ändå är verklighet. Eller kan det vara så att våra sinnen tappar sin skärpa…Låt oss då ändra på det.

Eftersom allt ändå rullar på i snabb takt använder jag av förklarliga skäl inte videokamera. Att frysa en bild är fascinerande och det är först när den hamnar i datorn jag kan se bilden och i efterhand fundera och fantisera. Inte alltid reflekterar jag, men kommentarer till bilder väcker mitt intresse och inspirerar att också berätta och sätta orden…som bilden ovan tex.

Våld, kaos, splitter, förintelse  -  kärleken segrar utan svärd, binder utan bojor…

Promenerade på Hamngatan igår em. Far och son kan man gissa spelade för glatta livet en egen version av ”Idas sommarvisa”, väl inövad men mycket charmerande. Det var inga påklistrade glada miner, nej fullt ös från hjärtat…

Förutom dom glada spelemännen kanske betraktaren med vaksam blick också kan se vad som rör sig (eller inte rör sig) i bakgrunden. Det här med fotografering är väldigt spännande för man kan alltid dra paraleller med livets villkor och ständiga upptäckter…Utan att behöva vara alltför teknisk så blir en bild ofta bra eller mindre bra beroende på bakgrund.  En rörig bakgrund tar ibland bort fokus från det som man egentligen vill ha för ögonen.

Man kan också göra inställningar med kameran där bakgrunden får oskärpa och motivet i fokus. Just i det här fallet hade jag uppmärksammat skyltfönstret och försökte därför införliva bakgrund med spelemännen men dock behålla kontrast och lite utrymme för tolkning för den som så vill.

Om vi släpper tanken fri och lyfter blicken en aning kan vi se bortom…eller bakom…Det kan röra sig om vissa omständigheter eller händelser, vad utlöser vissa uppkomna situationer och vad vet vi om andras handlingar eller beteenden, eller vår egen inte minst… Vi behöver inte och kan inte förstå allt och alla men vi kan vara uppmärksamma på att det alltid finns en bakgrund och historia bakom det som till synes ”täcker bilden” och som ögonen först faller på. Precis som med fotografering kan vi välja att se eller inte se…

Idag såg jag åter spelemännen och vid samma plats stod dom…samma glada ansikten, samma röda dragspel, samma Idas sommarvisa och samma skyltdockor… 

Idag tog jag inga bilder men däremot överlämnade jag två bilder från igår som jag skrivit ut på fotoskrivarn. Mannens guldtand gnistrade mer än solen och pojken tog i hand och bockade djupt…

 Detta är photo och livet när det är som bäst…

…det händer inget särskilt, men jag har det ganska bra…

på Söder i Sthlm 

på Söders höjder i Sthlm

Lite nostalgi och en kär gammal vän för många…

Rekommenderas inte att släppa ratten för att knäppa en bild på bilen framför…det gjorde jag i alla fall på Strandvägen i Stockholm…

Ford Thunderbird fotograferad på Fjällgatan på Söder i Stockholm.

…med Högalidskyrkan som tornar upp sig i bakgrunden. Vad gör mannen på taket? Jo, han lägger ett nytt platt tak på en byggnad vid Norr Mälarstrand, men i själva fotoögonblicket står han förstenad likt en staty, orörlig som kyrktorn…Vad spännande! Nej, inte det minsta men det blev ändå en ganska bra bild…

Smakar ganska bra… inte nödvändigtvis i kombination utan också var och en för sig…det är själva grejen…Tarragonan ger mest en smakupplevelse för sinnet, inte att förakta  -  Bluesen kan ge en själslig upplevelse som inte är begränsad. Tarragonan är uppäten sedan länge…

Det är kul att dela ut reklam…i alla fall att döma av tjejen som ligger på gatan…Såg inte själva vurpan men hon låg kvar tillräckligt länge för att komma med på bild, men det var heller inte så lätt att komma upp igen som man kan tro av hennes glada ansiktsuttryck. Det gjorde faktiskt ont…

När jag tittar på bilden så här i efterhand ser den faktiskt lite arrangerad ut men icke så. Anledningen till haveriet var att handtaget på kärran lossnade som rullade iväg på egen hand med tjejen i och så gick det som det gick. Alltså ingen reklam för Svensk Direktreklam…men tjejerna har gjort sitt jobb och all reklam är utdelad!

Bilderna jag hittills lagt upp på bloggen är just bara bilder… ingen text eller beskrivning utan bara en rubrik på sin höjd som inte säger speciellt mycket. Text och berättande kan ju vara överflödigt vad gäller foto eller konstverk och som betraktare av dessa sätter man kanske igång sina egna tankar eller känslor…I vilket fall som helst finns oftast en historia eller omständighet bakom varje bild som bara fotografen känner till…eller man tror det, och i vissa fall finns ingen historia alls utan en uppkommen situation blir fryst och förmedlad i en bild utan eftertanke eller förberedelse av fotografen.

Om jag tänker på mina egna bilder så är en del planerade och en del inte. Dom som är planerade kan vara naturmotiv tex när jag beger mig ut i skogen eller vid havet för att känna kraften i naturen och i lugn och ro kan fotografera det jag känner för. Detta har sin tid och sin upplevelse.

Söker jag oförutsedda händelser eller situationer tar jag en promenad kanske från Medborgarplatsen, Slussen, Gamla stan och vidare genom stan till Stureplan, Djurgården eller andra delar av Sthlm…Har ingen speciell inriktning i mitt fotande men att ta bilder från spontant uppkomna situationer kanske trots allt ligger mig närmast. Att vara fri med kameran, spänningen och det oförutsägbara passar mig förvisso ganska bra.

Det jag sade tidigare att en del bilder inte har någon historia stämmer faktiskt inte alltid när jag tänker efter. Min upplevelse kan vara att nånting bara händer från tomma intet eftersom jag inte kommit in i bilden förrän vid själva fotoögonblicket, men det är som en film där jag inte varit med från början utan kommer in i ett dramatiskt skeende eller en händelse som dock har ett förlopp som påbörjats kanske långt tidigare.

Tycker om att filosofera ibland kring det här med fotografering…Vet egentligen inte riktigt vad som väckte mitt intresse när jag köpte min första digitalkamera för ca tre år sedan. Finns det någon gemensam nämnare för alla med detta intresse kan man undra…Är inte fotograf på heltid men bär alltid kameran med mig i min ryggsäck och det är jag inte ensam om vet jag.

Startade bloggen ganska nyligen och hur jag ska använda den i fortsättningen kommer att visa sig, men bilder kommer jag nog att fortsätta lägga upp med lite funderingar kring…om det finns något att fotografera och om kameran fungerar vill säga…Att ligga lågt får man göra ibland, sänka kameran och vara diskret när omständigheterna så kräver. Att fota sina egna skor är en utmärkt idé…att sänka kameran är inte det samma som att sänka blicken…