Rovfåglar finns…

… i Tyrestaskogen. Riktigt beredd var jag inte när det här Herculesplanet (nästan i alla fall) med dova vingslag lyfte tungt och försvann in i den mörka urskogen.

Här måste man vara snabb med kameran om man vill få en bild. Det blev tre. Att försöka hinna med att göra några kamerainställningar är inte att tänka på om man inte är förberedd, och det blir inte alltid den bästa exponeringen.

Känslan och upplevelsen däremot, finns alltid där.

En Ormvråk kanske det var…

En ensam Trana befann sig senare i samma område och den verkade till skillnad från rovfågeln väldigt angelägen om att få vara med på bild. På avstånd. Den trippade runt och poserade villigt innan den lyfte och försvann bakom trädtopparna i fjärran.

Mitt i naturen.

Douglas Murray…

…är heller ingen duvunge.

Inga duvungar…

Trevlig helg!

Varning!

… en älg

… en fotograf

… i Tyrestaskogen

I Tyrestaskogen…

…med omnejd, ett stenkast från där jag bor - vandrade jag igår kväll.

Med kameran.

Vakna Nordin…

…för i morron ska du väljas till nytt finansborgarråd i Stockholm och efterträda Kristina Axén Olin.

Politiker kommer - politiker går…

Några är ute och cyklar…

Stockholm

Varmt, strålande och skönt under körsbärsträden i Kungsträdgården.

“En kanotist tappade kontrollen i Stockhomsström och hamnade upp och ned. Plockades upp av åskådare.

Det var vid kvart över tre på eftermiddagen som kanotisten hamnade i problem mitt i Stockholmsström.

- Personen hamnade upp och ned och var kvar under vattnet. Brandkåren och räddningsdykare var på väg till platsen men allmänheten plockade upp honom ur vattnet, säger Björn Engström på länskommunikationscentralen i Stockholm.

Mannen togs om hand av ambulans och fördes till Karolinska Universitetssjukhuset.”

Text: Mattias Lönngren, Aftonbladet

Edison Lighthouse

Love grows…

Fredrik Reinfeldt i Kina

…återvände hem till Sverige och berättar för Lasse Bengtsson på TV4 om besöket där.

Statsministern redogjorde för regeringens inställning till OS-bojkott, vad som framfördes till Kinas ledare angående klimat/miljöfrågor, mänskliga rättigheter samt belyste situationen för övrigt i landet.

FR fick också frågan angående valet av klädsel vid framkomsten…

Det blev ju ståhej på hemmaplan om det.

Men inte i Kina.

För den som är intresserad går det bra att ta del av av intervjun om Kinabesöket här…

Hallelujah

Allison Crowe…

Så här svart…

…är skärmen på datorn trots att den är påslagen.

Därför har jag dragit fram den gamla maskinen som fungerar tillfredsställande. Däremot fastnar inte mina kommentarer i era bloggar. Av någon anledning.

Tekniskt fel - alternativt att ingen vill ha några kommentarer från den där fotografen…

Oavsett orsaken till problemet löser jag det genom att önska alla bloggare och besökare -

En trevlig fredagkväll och helg!

/Imagine

Den blomstertid nu kommer…

…med lust och fägring stor.

Kanske lite tidigt att tala eller sjunga om blomstertid, men Lust och fägring stor heter i alla fall filmen från 1995 med Marika Lagercrantz och Johan Widerberg i huvudrollerna.

Om ni kommer ihåg.

Bilderna är från 4/4 -08.

En Taltrast…

…tror jag att det är. Tror jag.

Utanför Stadion igår trippade denna pippi runt på en grässlänt. Eftersom jag inte var där för att se matchen utan i stället följa händelserna runt omkring, blev denna trevliga fågel mitt sällskap en bit in i andra halvlek.

Där sitter vi på grässlänten.

Vi två.

I vårsolen.

Där inne sitter trettontusen och jublar eller buar när domaren blåser i sin pipa.

På slänten blåser trasten i sin…piip, piip…

Domaren blåser för sista gången. Matchen är slut. Publiken strömmar ut. Så börjar bråket.

Trasten piiper… för mig sista gången.

Flyger sedan iväg…

Djurgården - Malmö

Publik: 13000

Stökigt och bökigt idag när de två lagen drabbades samman på Stadion.

Fotboll inne på arenan - bråkstakar utanför.

Om man inte kan hålla sig lugn utan bara vill slåss, riskerar man att få smisk av polisen som också lyckades avstyra ett ännu större bråk.

Trots att några huliganer alltid försöker förstöra festen så vajar ändå den blågula fanan för vinden vid Stadion.

Matchen slutar oavgjort 1-1, så varför slåss dom. För att dom vill. Det är därför dom är där.

I City är det lite lugnare och det dansas på gatorna.

Justitiekanslern dansar hemåt…

…och själv gör jag det samma.

Från Slussen tar jag en sista bild - solen börjar sänka sig i väster.

En lördag.

I april.

Slottsvakten…

Ensam står han där…

Gamla stan

The Corrs…

Tack för maten!

Fortsätter på temat mat. Det smakar gott och det är roligt att fotografera. Har jag upptäckt. Det är inte alltid så inspirerande att ge sig ut för att fota när det är gråväder, även om det också kan ha sin tjusning, men då kan man använda sin fantasi inomhus och ta lite bilder på den enkla måltiden som ska avnjutas.

Kosten är ju och har alltid varit avgörande för vår överlevnad och vårt välbefinnande. I det uppskruvade samhälle vi lever i framhålls allt mer motionen, hur och vad vi äter som en enkel formel för att förebygga sjukdomar samt bibehålla en så god hälsa som möjligt.

En promenad på 30 min per dag och en väl avvägd kost får flera positiva effekter både fysiskt och psykiskt. Förutom att kroppen blir starkare ökar också vår mentala kondition som får oss att tänka och se positivt - det är bra.

Motion och nyttig kost kommer kanske att kunna ersätta en del av de mediciner, tex antidepressiva, som skrivits ut under lång tid - på gott och ont.

Det kan givetvis finnas en djup problematik bakom som föranleder medicinering, men motion och kosten kan visa sig ha allt större betydelse för behandling och att förebygga olika slags sjukdomar. Detta är väl känt och ingenting nytt, men det finns en positiv tendens att det nu uppmärksammas allt mer inom sjukvården och forskningen.

Läkare kommer förmodligen allt oftare att ordinera motion i stället för mediciner mot krämpor eller nedstämdhet. Kanske kommer Fass att kompletteras med en kostmanual, hörde jag någon säga.

Om vi ger oss tid för motion och intresserar oss för vad vi äter så mår vi bättre - och vad är viktigare än en god hälsa…

Vad är nu detta…?

Jo, blåbärskräm med mjölk.

Gott var det i alla fall.

Och roligt att fotografera.

Dessutom.

En salig blandning…

…av en massa nyttigheter att intagas för det psykiska och fysiska välbefinnandet.

Receptfri medicin av naturen.

Blåbär och glass…

Istappar…

…från en rundvandring idag i vinterlandskapet.

20 mars

Grattis Camilla!

An Cafe

Hamnade i tumultet på Stora Nygatan i Gamla stan där den japanska gruppen An Cafe signerade skivor inne på skivaffären Sound Pollution igår.

Om ni föräldrar tycker era tonåringar smyckar ut sig i färgglada kläder och frisyrer så är det bara det japanska street-modet - och så gillar dom An Cafe.

Bara så ni vet.

Kolla på videosnutten…

Kungsträdgården, Sergels torg till Gamla stan.

En vanlig söndag.

Mars 2008.

Halabja

Manifestation på Sergels torg till minne av 20-årsdagen 16 mars 1988.

Enligt Wikipedia…

Från grått till rosa

Promenerade sakta genom Kungsträdgården idag. Tittade upp mot den blå himlen och upptäcker knopparna i träden, men också de rosa blommorna som redan håller på att spricka ut och som under våren och sommaren lyser så starkt i all sin prakt.

Vi är inte riktigt där ännu men den tiden kommer.

Blomningen sker gradvis, försiktigt - precis som människorna som sitter insvepta i filtar utanför restaurangerna och kaféerna och kisar mot solen. Sida vid sida med träden som redan börjat knoppas och blomma, väntar alla på mera ljus och mera värme.

Det är fortfarande lite kyligt i luften och isen ligger kvar på banan men håller på att ge efter för solens strålar. Skridskoåkarna är borta.

Våren och värmen är på väg.

Tror jag.

Välkommen.

Ett grått…

…kylslaget Stockholm med ett stilla duggregn över staden - på den blankpolerade hjälmen och på kameran.

Så var det.

Idag.

Klicka gärna här…

GRATTIS!

till en fin bloggvän som idag fyller år.

På kvinnodagen…

…vill jag önska kvinnor och män ett gott liv - nu och alltid.

Kram

Till Dig

Lyssna gärna…

För Kropp och Själ…

Enkelt

Färgrikt

Gott

En del av Sthlm idag…

Svanar simmar lugnt i Strömmen.

Karl står och pekar som han alltid gör. Tålmodig kille.

Fredrik ska åka en sväng.

Utrikesministern

…ute i vårsolen. Idag.

…och den blågula fanan vajar på slottet.

Och så en mås…igen!

Måsen…

…som inte alla tycker om och som har irriterat många är rolig och tacksam att fotografera. Den lever sitt eget liv. Den flaxar, tjattrar och skriker sig hes - men vem gör inte det…? Den är glupsk och äter pommes frites…inte så olik människan.

Måsbilderna är från Stockholms ström och jag har lite att ta igen så det blir några fler bilder…och måsar… i ett och samma inlägg.

En and ville också vara med på bild. Så uppfattade jag det i alla fall.

Ett helt annat motiv lite senare på dagen. Den bara stod där rakt upp och ner. Framför Riksdagshuset.

Bloggpaus

Datamaskinen på reparation.

/Imagine

Sedna - en kylig plats

Sedna

Into the night - Santana

Stureplan - Times Square

Så lika - så olika

Som du - som jag

1967

Procol Harum

Komposten - på Slätten

Louise Hoffsten, den duktiga bluessångerskan och artisten som gått igenom svårigheter i sitt liv, men som ändå försökt finna och se det positiva i tillvaron, är ett levande exempel på hur man kan få insikter i det lilla - och det stora.

Hon berättar om ett besök i Kenya där hon ser en man samla ihop skräp, avfall, matrester och allt som tycktes oanvändbart till allt annat än just till - en skräphög. Mannen berättade att han samlade allt överblivet till en slags kompost, och därur frodades nytt liv som han kunde blanda i den redan magra jorden och på så sätt uppstod ny gröda och växtlighet.

Han kunde fortsätta att försörja sin familj - med hjälp av en kompost.

Louise Hoffsten berättade vidare att hon tänkte vidare på mannen i Kenya och hans kompost, och insåg att det kanske är också så i livet för oss människor - allt svårt vi möter och får gå igenom såsom sjukdom, separationer, svåra upplevelser, motgångar och allt som vi helst vill skjuta ifrån oss, som bara är skräp och som vi bara vill bli av med, eller fly ifrån - i stället samla ihop det, ta hand om det så att det blir till en kompost - ur det kommer nytt liv, ny gröda som ger oss ny näring och energi så att vi kan gå vidare i kretsloppet.

Ungefär så berättade hon - Louise Hoffsten.

Mitt eget lilla tankekorn är att man inte ska gräva (ner sig) i en komposthög - den får leva sitt eget liv.

Men…

Kanske är det ur komposthögen insikten växer fram…ur skräpet, avfallet och det som anses vara värdelöst och som vi inte vill veta av.

Kanske är det detta som ger oss ny insikt - det svåra, det tunga, det nästan övermäktiga - som vi inte flyr ifrån utan i stället - samlar in, tar hand om och gör till en komposthög - som får leva sitt eget liv och blir jord.

Så går vi vidare.

En insikt.

I livet.

Om livet.

Tack  L H

Hallelujah Moment!

Happy Day…!

Stark eller svag

“Sparkar på dom som redan ligger, det drabbar dom svaga…” är uttryck som oftast används i offentliga diskussioner som handlar om politiska orättvisor. Men…

…vilka talar man om, vilka är de som redan ligger och vilka är de svaga?

Grupperingar innehållande enskilda individer som benämns sjuka, psykiskt och/eller fysiskt, arbetslösa, förtidspensionerade tex - om dessa talas det, som om de är offer. Svaga. Och de ligger.

Skriver “dom” eftersom jag själv varken är arbetslös eller sjuk. Men jag kan bli. I morgon. Då skulle jag helt plötsligt betraktas som svag och benämnas som, någon som ligger.

Att betrakta sig själv som svag eller att göra sig till ett offer kan vara mycket destruktivt och är ingen bra idé. Att kalla någon annan för svag som kanske är arbetslös eller sjukpensionär är heller ingen bra idé. Då har vi satt ett lägre pris, ett mindre värde på den eller dem i förhållande till oss själva.

Vi kan däremot lära oss att känna empati med den som har det svårt på ett eller annat sätt - på det sättet kan vi lyfta någon i stället för att försvaga och enbart tycka synd om.

Jag tror att vi kan välja - att betrakta oss som offer, se oss som svaga individer med ett mindre värde eller - se möjligheter, utmaningar och förmåga att påverka hur vårt liv ska gestalta sig. Attityden vi har och sättet vi ser på oss själva, bestämmer också hur vi bemöter och förhåller oss till andra.

Lyfta på huvudet och sträcka på ryggen fullt ut kanske inte han på bilden kan göra, men han deltog i Stockholm Marathon 2007. Känner inte honom men jag tror inte att han vill betraktas som svag för att han har ett handikapp. Han ser sig heller inte själv som ett offer. Han har haft och har en tuff resa, men ser sig nog inte själv som svag. Om han gjort det hade han förmodligen inte ens funnits med på banan eller på bild.

Vem är svag och vem är stark?

Just idag…

Clementiner

är gott!

När jag ser…

…diskussioner på TV om jämställdhet, när jag hör på radio om jämställdhet, när jag läser i tidningar och bloggar om jämställdhet så tycker jag att begreppet, just det - jämställdhet, har fått en sådan negativ laddning att det håller på att tappa sin egentliga innebörd, som är…?

Jämställdheten vi talar om mellan kvinnor och män har i stället blivit en måltavla mot vilken det kastas vassa pilar, ett diskussionsämne fyllt av aggression och kamp som leder till fiendskap - mellan män och kvinnor. Några. Att kämpa för jämställdhet och för en god sak är aldrig fel, men när kampen blir till en strid och ett hat, så är den taktiken redan dömd att misslyckas. Tror jag.

Bilden på paret som jag tog ute på Djurgården får väl symbolisera samarbete för jämställdhet.

Inte riktigt, men nästan…

Kunde inte hitta någon bättre.

Att bli buren genom livet kanske skulle kännas helt ok, men det är nog inte riktigt meningen. Nja, en liten bit på vägen kanske. Som på bilden. Att bära varandras bördor då och då - det kan och bör man bjuda varandra på.

Gå åt samma håll - mot samma mål kan man också göra.

Det finns mycket man kan göra för att öva på samarbete och samförstånd.

Men att ta strid är ingen bra idé - eller taktik.

Varken för kvinnor eller män.

Hos de flesta är detta med jämställdhet inget problem.

Helt säker.

Helt plötsligt…

…ligger jul och nyårshelgerna bakom oss. Vi befinner oss fortfarande i den mörka och kalla årstiden, men en svag vibration ger oss en förnimmelse om att vi går mot ljusare tider - vi kommer att sträcka oss försiktigt mot värmen och ljuset som möter oss någonstans där framme…om ett tag.

Ganska fiffigt egentligen att man i tanken kan resa både bakåt och framåt. Vi har ju lärt oss att tänka linjärt. Från A till B. Om vi i stället skulle tänka cirkulärt. Då kanske vi inte lämnar någonting utan kommer tillbaka. Hela tiden. Då är det förflutna och framtiden samma sak. Sommaren vi lämnade bakom oss förra året och som hör till det förflutna, kommer vi ju då tillbaka till trots att den ligger i framtiden. Tillbaka till framtiden…

Men det kanske är bra att vi har tiden. Som den är. Och rummet. Att vara lite fyrkantig. Kanske skulle bli kaos annars. Vi får inse att 2007 var förra året och detta året är ett helt annat. Det var ju heller inte så längesen vi önskade varandra ett Gott nytt år 2008 och då får vi väl stå för det.

Hur skulle det se ut om alla tänkte runt, som i en cirkel…?

Vad snurrigt!

Att tänka på sommaren kan man göra om man så vill. Harry Martinsson sa att “Sommaren är vårt andliga vinterfoder.”

Speciellt för oss här uppe i kalla Norden.

Skickar med en bild från i somras.

Mitt i vintern.

Sädesärlan kanske kommer tillbaka.

Den sommarn kanske också kommer tillbaka.

Sannolikt.

Om man tänker runt.

Tänk framåt!

Fri - som en fågel…

I somras stod jag på Fjällgatan som ligger på Söder. En av de finaste utsikterna över Stockholm, där jag bl a beskådade måsarna som kom flygande likt attackflygplan, typ JAS 39 Gripen. Lite för nära kan tyckas men inte så farligt som det kan verka. Måsar har koll.

Vet ni förresten vad JAS står för? Denna version av Gripen har tillverkats med egenskaper som kan användas för tre ändamål… Jakt- Attack- Spaning. Dessa egenskaper har också måsarna, så varför inte - MÅS Gripen. Lite långsökt kanske.

Avståndet mellan kamerans sökare och måsen på bilden var också lite långt till skillnad från dom som nästan attackerade. Det finns ett café vid utsikten från Fjällgatan och det förklarar varför måsarna trivs där. Smulor från både den rike och fattiges bord finns där och rester av glass, rån/strutar är mums för fåglarna som skriker sig hesa.

Där vid utsikten brukar turister stanna, och dom stiger ut ur bussarna med sin kamera om halsen, går fram till det tjocka stenräcket och håller kameran med stadiga händer, knäpper och får fina semesterbilder över huvudstaden. Den svenska. Där står också jag. Med kamera.

Under tiden som jag står där har turistbussar hunnit både komma, stanna och fara vidare till andra utflyktsmål i stan. Dom har förmodligen ett tidsschema att följa för dom verkar ha lite bråttom. Det har inte jag. I alla fall inte den här dagen vad jag minns. Inte andra dagar heller om jag ska vara ärlig. Om jag inte måste, vill säga.

Vid fototillfället använde jag teleobjektiv, och trots att avståndet till måsen var ganska långt ser det ut som att den vrider en aning på huvudet och tittar åt mitt håll, rakt in i kameran. Inbillar jag mig.

Måsar har koll.

I ett tidigare inlägg skrev jag att man emellanåt kan se sig över axeln, blicka tillbaka och minnas. Bilden på måsen dök upp i datorn och jag var genast tillbaka på Fjällgatan en dag i somras.

I tanken. I känslan.

Känner mig fri - som du, måsen…

Vi ses!

Kanske till sommarn…

Youtube…

Vaknade, vände på bladet…

…gjorde jag, och såg den oskrivna sidan. Första dagen på det nya året. Även om bladet var tomt kunde jag skönja bilder från igår och från året som passerat.

Bleknat har dom gjort - orden och bilderna - inte för att dom försvinner, utan helt enkelt därför att ett nytt blad lagts ovanpå det som var innan. Alla blad, bilder och text från tidigare dar, månader och år finns kvar. Upplevelser, erfarenheter, händelser och minnen raderas inte. Tydligen lagras allt i vår minnesbank, någonstans. Allt finns kvar.

Någon gång behöver vi kanske se över axeln, någon gång kan minnen dyka upp när vi minst anar det, någon gång kan vi gå tillbaka i vårt medvetande, upptäcka och inse att det finns ett samband, en koppling mellan det förflutna och idag.

Framtiden, år 2008 kan vi inte dokumentera eller skriva något om eftersom den tiden ligger framför oss. Vi kan planera, fantisera och se framåt vilket ligger i vår natur att kunna göra, men det är en helt annan sak. Vi kan i viss mån, ytterst osäkert forma och skapa vår framtid men…

Vi kan ta hand om och leva en dag i taget.

Nu.

Ganska skönt faktiskt att inte behöva ta hand om ett helt år på en gång.

Övermäktigt - onödigt…

“Var dag har nog av sin egen plåga…” heter det. Men inte behöver varje dag vara en plåga , eller hur…? Men om det nu skulle vara så - då får vi väl ta hand om den då, så att nästa dag ger utrymme för nyfikenhet, spänning, utmaningar och en dag att kunna njuta av. Trots allt.

Nu blev det mycket filosoferande första dan på året märker jag.

Därför säger jag bara…

Detta nya året är en fortsättning på det förra.

GOD FORTSÄTTNING och

VÄND ETT BLAD I TAGET!

“Helt oskrivet.”

Rubriken är två ord i en enda mening som man kan läsa på den här bloggen.

Ett nytt år, 365 dagar ligger framför oss som vi har att förvalta. Dag för dag, vecka för vecka och månad för månad. Hur vårt liv kommer att se ut för var och en av oss under 2008 vet vi inte.

Det finns kanske en stor visdom i det.

Att inte veta - en av livets drivkrafter som får oss i rörelse. Både fysiskt och intellektuellt. Och varför inte själsligt, om man så vill.

Att inte veta - sätter igång våra sinnen, vår fantasi och utvecklar vår förmåga att skapa.

Att inte veta - kanske utvecklar vår tro. Vad är det bra för kan man undra - att tro utan att veta. En positiv kraft som tål att fundera på under 2008…

Att inte veta - utvecklar vår tillit. Lita till…när vi inte själva räcker till.

Att inte veta - frigör energi. Både positiv och negativ. Kan vi välja vilken typ av energi vi vill vara fyllda av…? Ja, kanske det, med lite träning så…När oron (som kan vara förlamande) kryper på av att inte veta - kanske det är ett ypperligt tillfälle att träna på att våga släppa taget om oron och vända den till energi som är positiv. Om man vill - vill säga.

Att inte veta…

En sak vet vi - att hela 2008 ligger framför oss, helt oskrivet som Madonnan sa, och vi är beredda att möta det nya året, med tillförsikt och förhoppning om många nya erfarenheter i vardagen som kommer att lära oss lite mer om andra, om oss själva och om själva livet förstås.

Tack till alla er för det gångna året - för alla intressanta inlägg och kommentarer som har berikat och berört.

Tack Madonnan för dina två ord som gav mig idén till inlägget.

Ett Gott Nytt År!

Till alla…

ETT  GOTT  NYTT  ÅR  2008 !

Han gillade choklad…

…och köttbullar. Mamman förberedde den här julen precis med allt som hon visste att han tyckte om. Äntligen skulle hon få fira julen med sin son och hon såg fram emot dagarna att njuta av allt det goda och att bara få vara tillsammans.

Allt som såg så ljust och förhoppningsfullt ut bara några dagar före jul, förbyttes i totalt mörker och en sorg som kommer att göra sig påmind resten av livet. Speciellt i samband med julhelgen. Varje jul.
Många tragiska händelser sker i det fördolda. Inga rubriker. Ingen publicitet. Chocken, reaktionen, sorgen och saknaden är likväl den samma. För alla som drabbas. Ett sår som läks mycket långsamt. Kvar blir ett ärr som aldrig försvinner.

Sonen valde att avbryta sin bilresa till sin mamma för att fira jul med henne. Han kom aldrig fram. Han valde också att inte fortsätta sin kanske långa resa vidare genom livet, genom att själv avsluta den. Han tog sitt liv. Dagarna före jul 2007.

Varför jag skriver om detta tragiska och sorgliga är just bara för att tala om att det har hänt. Och händer. Vanligtvis ingen uppmärksamhet. Inga manifestationer. För mamman inte så många att dela sorgen med.

För henne är det ingen tröst att jag skriver.

Men ändå…

Tears in heaven…

Den här vägen…

…får symbolisera slutet på 2007. Men…

…bortom skogen, bakom krönet fortsätter den.

2008.

Både ljusa och mörka moln tornar upp sig där. Precis som under året som snart är till ända. Så har det alltid varit och så kommer det kanske alltid att vara. Vem vet…?

Vägen är inte alltid rak. Den har sina svängar och då kanske man behöver sakta ner en aning för att inte hamna vid sidan av. Skulle det ändå hända får man ta sig upp igen och fortsätta på sin färd.

Ibland stöter man på varningsskyltar som manar till uppmärksamhet, försiktighet eller annan vägledning. Att tänka på är också att hålla sig på rätt sida av vägen för att minska risken för olyckor. Att följa vissa givna regler är alltid klokt även om det inte ger oss garantier för att vi inte kan råka illa ut.

Vår väg genom livet måste vi själva ta ansvar för. Vi kan givetvis skylla på någon annan när det inte blir som vi tänkt oss. Men även om vi tycker att vi råkar illa ut på grund av någon annan eller något annat, så är det likväl bara vi själva som kan ta ansvar för och ange riktningen för vår egen väg. Och underhålla den.

Vi kan alltid uttrycka vårt missnöje över politiken, regeringen, oppositionen, grannen, chefen eller kollegan. Eller någon annan…kanske är befogat ibland. Att vi behandlas orättvist kan vi också tycka.

Men…

Att frånsäga oss ansvaret för vårt eget liv tror jag inte att vi kan göra. Någonsin. Hur illa vi än tycker att det ser ut.

Att ta kommando över sitt eget liv, sin egen väg -

Kan vara en utmaning för nästa år.

Och att ta hand om varandra.

På resan.

På vägen - som fortsätter bortom krönet, bakom skogen.

Spännande.

Så tycker jag.

Bloggare!

Blue Christmas…

“Och det hände sig vid den tiden…

…att hon födde sin förstfödde son och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget…”

Så lyder texten i julevangeliet.

Och det hände sig vid den tiden, närmare bestämt för sisådär två veckor sedan att jag tog in på Hotel California och blev tydligen kvar där eftersom jag inte varit synlig på bloggen. På ett tag.

En paus alltså.

Så det kanske är hög tid att få till ett inlägg.

Så här i juletid.

HAPPY CHRISTMAS…

Hotel California

Eagles

Om texten…