
…gjorde jag, och såg den oskrivna sidan. Första dagen på det nya året. Även om bladet var tomt kunde jag skönja bilder från igår och från året som passerat.
Bleknat har dom gjort - orden och bilderna - inte för att dom försvinner, utan helt enkelt därför att ett nytt blad lagts ovanpå det som var innan. Alla blad, bilder och text från tidigare dar, månader och år finns kvar. Upplevelser, erfarenheter, händelser och minnen raderas inte. Tydligen lagras allt i vår minnesbank, någonstans. Allt finns kvar.
Någon gång behöver vi kanske se över axeln, någon gång kan minnen dyka upp när vi minst anar det, någon gång kan vi gå tillbaka i vårt medvetande, upptäcka och inse att det finns ett samband, en koppling mellan det förflutna och idag.
Framtiden, år 2008 kan vi inte dokumentera eller skriva något om eftersom den tiden ligger framför oss. Vi kan planera, fantisera och se framåt vilket ligger i vår natur att kunna göra, men det är en helt annan sak. Vi kan i viss mån, ytterst osäkert forma och skapa vår framtid men…
Vi kan ta hand om och leva en dag i taget.
Nu.
Ganska skönt faktiskt att inte behöva ta hand om ett helt år på en gång.
Övermäktigt - onödigt…
“Var dag har nog av sin egen plåga…” heter det. Men inte behöver varje dag vara en plåga , eller hur…? Men om det nu skulle vara så - då får vi väl ta hand om den då, så att nästa dag ger utrymme för nyfikenhet, spänning, utmaningar och en dag att kunna njuta av. Trots allt.
Nu blev det mycket filosoferande första dan på året märker jag.
Därför säger jag bara…
Detta nya året är en fortsättning på det förra.
GOD FORTSÄTTNING och
VÄND ETT BLAD I TAGET!