

är vattnet som renast






i skog och mark
det är sommar, sommar…
det är grönt, skönt…

Mot kvällning
mellan trädens stammar och grenar
sprider solen ännu sitt ljus
myggan stack
iväg










Han (eller hon) sitter på en bergknalle när jag upptäcker honom. Så reser han på sig och går mot mitt håll och då upptäcker han mig. Stannar och kollar på mig en kort stund, men fortsätter mot mitt håll och när han är jämsides med mig går jag med som en husse och vi gör sällskap. Är ingen hundägare men det är väl så här det går till när man är ute med hunden – men inte med en räv. Inte i normala fall – i alla fall.
Vi går på ca fem meters avstånd och så stannar han, sätter sig ned och bara tittar på mig varefter han kommer mot mig och nu är han helt nära. Varför kutar han inte väg?
Vi fortsätter över fältet med strängar av nyslaget någonting. Stannar igen och då har jag tagit ett antal bilder och jag kan inte visa alla här, men ni får några bilder av vad som kan hända när man möter en räv på midsommardagen.
Nu går jag men räven stannar kvar. När jag vänder mig om ser jag att han lunkar iväg – ensam.

En stund senare var det dags för nästa möte, men betydligt kortare.
Ingen av oss ville göra den andre sällskap.
Kanske nästa gång…






Midsommarafton 2009
Genom kameralinsen
Såg en fågel jag aldrig tidigare sett…

utsågs idag till Lars Leijonborgs efterträdare.
Så ser han ut i det svartvita fotografiska perspektivet – den nye högskole- och forskningsministern.



på att fotografera, men inte har lust att gå ut i regnväder som idag – ja, då kan man stanna inomhus och fotomixtra lite med vad som helst.
Till exempel tomater, vitkål, vitlök, olja och en massa grönt – nötter, russin, bär…och Ahlgrens bilar.
Fotat och klart!



Röd liten stuga med vita knutar.
Fin utsikt över Stockholm.
Sluttande tomt med lättskött trädgård.
Nära till Globen.

i Stockholm kan man se skyltar uppsatta som varnar för svag is.
Tycker det är bra att skylten nu i sommartid är tydlig med att varningen endast gäller vintertid.
Igår när jag lagt in bilder i svartvitt sa jag att i morgon kanske det blir blågult, nationaldagen till ära – men så blev det inte. I stället var Sergels torg och omgivningarna fyllda av rött och vitt och invaderades av glada danska fotbollssuporters som drog till sig uppmärksamheten den 6 juni.
Till slut var allting rödvitt vilket ni kan se på bilderna med undantag av någon enstaka blågul flagga och det gröna språkröret som stod vid Åhléns.



Allt är idag rött rött rött och vitt vitt vitt – i alla fall uppfattade jag det så – till och med ICA-skylten lyste ovanligt starkt i dessa färger.
På Nationaldagen!

När jag kommer in i affären ligger dom där och bara lyser – punschrullarna – och jag har vid det här laget ätit två, men jag ser dom i rutan – de röde og vide som efter första halvlek leder.
1 – 0
Det bjuder vi faktiskt på i all gästvänlighet mot danskarna – när dom kommer till byn på Sveriges Nationaldag.
Eller hur
Think big
påpekade för mig att det var konstigt att jag inte har några foton på väggarna trots att jag fotograferar och samlar på mig så mycket bilder. Så nu ska det bli av, och det får bli svartvita stockholmsmotiv till att börja med -

Den översta bilden är från en gränd i Gamla stan.

Den andra är tagen från Katarinahissen som ligger vid Slussen och i bakgrunden kan ni se Norr Mälarstrand och en bit av Västerbron.

Den tredje bilden – Norrbro och Strömmen med Grand Hotel i bakgrunden.

Stockholmsmotiv – eller kanske en ros att rama in och hänga upp – det blir säkert jättebra.
Eller helt uppåt väggarna
Idag svart och vitt
I morgon kanske blått och gult










…men bilen är inte hela världen.
Ibland behöver den stå stilla – både bilen och världen.
Ytterligare bilder från Djurgården i söndags.

är jag nu för tiden inte så noga med – det var då det…
Ljuset däremot kommer förhoppningsvis att alltid finnas där och belysa tillvaron – där ljuset finns där finns också skuggorna och detta ger lite extra effekt – i fotograferingen.
Att använda ljuset är ofta avgörande för att få en lyckad bild. I det fallet handlar det mer om känsla än enbart tekniska kamerainställningar som man givetvis också bör tänka på – och utveckla om man har intresse.
I skyltfönstret på Götgatan på Söder till exempel använder man spotlights som kan regleras för att punktbelysa skyltdockorna där så önskas. Så är det om än mer utvecklat inom modell eller reklamfoto – blixtar, skärmar och annan utrustning för att få en riktad och perfekt belysning.
Det naturliga ljuset som alla har tillgång till och som jag och många med mig helst använder sig av i fotograferingen kan man inte påverka, rikta eller placera – det måste man själv anpassa sig till – pröva sig fram och kanske finna en så bra lösning som möjligt under rådande ljusförhållanden.
I morgonljus eller skymning, mitt på dagen med sol eller mörka moln, i regn, snö, dis, dimma eller en stjärnklar vinternatt – ljuset finns alltid där och som sagt behöver man anpassa sina kamerainställningar, men mest av allt få förnimma känslan och upplevelsen i och runt fotograferingen.
Knyta slipsen lärde jag mig en gång i tiden så det kan jag en gång för alla, även om jag aldrig använder den.
Kameran däremot använder jag nästan varje dag och jag fortsätter att upptäcka och lära.
Om ljuset och om skuggorna…



finns det rådjur – ut på Djurgår’n finns det smådjur…
Närmare bestämt fästingar eftersom det även där växer högt gräs och annat, där dom rara småkrypen gärna håller till – precis som jag själv gör vilket ni kunnat läsa om här på bloggen.
Fick idag en kommentar i ett tidigare inlägg från Madonnan om bilen och naturen. Igår när jag upptäckte den lilla fästingrackarn så tänkte jag att gräs och buskage får nog vila från mig ett tag framöver och hade därför tänkt skriva lite om det.
Nu får det bli gatufoto, stadsvandringar och bilder som ovan - trottoarer, gatstenar, asfalt – och människor. Som tur är har jag aldrig betraktat mig som renodlad naturfotograf och behöver därför inte känna mig bunden av skog och mark eller låtsas att fästingar inte existerar – känner mig fri att använda kameran utan någon speciell inriktning, vilket jag också skriver i min presentation.
Naturen är det bästa som finns med allt som där erbjuds för alla – med eller utan kamera, men just nu känns det som stadslivet också har sin rättmätiga plats. På Djurgår’n kan man fortfarande spatsera, men att ge sig ut i högt gräs och djungel kan man ju avstå ifrån. Det finns faktiskt promenadvägar och där har fästingarna inget tillträde.
Och absolut inte i City.
Nu vet ni vad jag tycker om dom närgångna monstren – eller vampyrerna om man så vill…
Vi ses på stan !
och Tears in Heaven är det mest lästa inlägget på Imaginebloggen.
2,450 visningar hittills vittnar om att många söker på honom och kanske just den låten.
Här kommer mera …

Trevlig helg !
Blues är för själen

som ligger mellan Nybroplan och Norrmalmstorg brukar jag spatsera för vidare färd mot Djurgården. I den här parken växer bl a den här busken eller blomman – Rhododendron.

Rhododendron benämns i blomsterkretsar för trädgårdens Rolls Royce, om man nu kan jämföra blommor och bilar – båda fyller nog sin funktion på olika sätt, men blommor är enligt mig trots allt mer tilldragande och av naturen levande.

Nu står jag i alla fall och väntar på grönt ljus vid Skanstull och rullar sedan vidare…

i ett svart fordon av italiensk modell.
Du är som en ros…







mitt i all grönska och prakt kan man väl kosta på sig…
På sistone har jag spatserat runt på Djurgår’n och på ett bord vid en restaurang som heter Hasselbacken stod de två glasen – den sista skvätten rödvin – den enda färgklicken i bilderna ovan som bryter mot det svarta och vita…
Det är inte var dag som jag springer runt på restaurangerna i stan och fotograferar nästan urdruckna vinglas – men vid det här fototillfället gjorde jag det – på Hasselbacken, ute på Djurgår’n.

Där skymtar också tulpaner bakom fontänens vattenkaskad, men de får behålla sin färg -precis som det röda vinets sista droppar…




kan man se och fotografera under en Djurgårdsrunda i eftermiddagssolen – närmare bestämt utanför Cirkus som ligger alldeles i närheten av Skansen.
Vandringen fortsatte mot Waldemarsudde…










och solen lyste över Stockholm idag.


i universum har ni väl hört talas om – men i vattnet…
Vad händer där nere…
Under ytan - i botten av oss själva




från stan…



…och från landet

“Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs ock bör rotas ut,
men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut”
Carl-Antons sommarvisa från 1964

för att jag får vara med på bild – jag brukar inte vara fotografernas favoritfågel…


är något av det bästa som finns – men den kan vara väldig jobbig också om den blir för lång…
Vad trött man blir!


egen gerillaarmé drar fram med sina vapen i jakt på fåglarna som kanske redan kommit - men det är inga bazookas dom bär på. Det är tubkikare…
Alla fåglar kommit re´n
vårens glada gäster.
Vilken fröjd i solens sken
vilka sångarfester.
Lärkan drillar högt i sky.
Våren är ju evigt ny.
Jordens högtid börjar gry
sprider fröjd åt alla.
Trast och fink och siskor små
sjunger glatt ur snåren.
Göken räknar i sin vrå
dagarna och åren.
Skogen står så grön och ljus
gungar lätt i sunnansus.
Duvan i sitt gröna hus
fröjdar sig åt våren.


Tänk om alla vapen byttes ut mot tubkikare…
Trevlig helg!



Bilder tagna från Spirudden, Tyresta nationalpark förra helgen.


kom flygande över mitt huvud idag.
En fin kontrast mot den klarblå himlen.





men en svart taxi, en röd cykel och en glad herre i hatt får bli dagens bilder från en huvudstad.



verkar bli en aning irriterad på några Sädesärlor som flyger runt och psykar eller vad dom nu är ute efter.
Underhållande är det i alla fall.



känner jag igen sedan tidigare, men det är första gången jag ser de andra två fåglarna som jag lyckats få på bild.
Nötväcka och Rödhake är mitt tips efter att ha Googlat, men det finns nog någon som kan bekräfta det eller så är jag helt fel ute.
?





som jag såg på långt håll hade av någon anledning hamnat fel i en inhägnad och kunde inte hitta ut – sprang fram och tillbaka, stressad, panikslagen och ibland trasslade det in sig i stängslet – det såg inte så bra ut.
Vad göra?
Sakta rörde jag mig mot rådjuret och det dröjde ett tag innan det upptäckte mig – stannade och tog några bilder – fortsatte vidare sakta mot det skrämda djuret som blev lite paralyserat tror jag. Till slut lyckades jag lotsa rådjuret till en liten öppning i stängslet och där fanns friheten…
Kanske hade det hittat ut själv så småningom – det vet jag inte – men jag inbillar mig att jag gjorde en liten insats.
Lite dramatiskt var det…
Mitt i naturen.

Den 20juli 1969 landade den första människan på månen på just det som kallas Stillhetens hav.
Mer finns att se på Google Moon för dig som är intresserad och du kan också läsa här. För dig som har eventuella resplaner och behöver orientera dig lite så finns en Månkarta att studera.
Det finns många konspirationsteorier att månlandningen är fejkad, men skulle jag stå där i Drömmarnas sjö som ligger nära Klarhetens hav – mitt i natten – så lovar jag att blogga bilder på Moder jord - från Månen. Inget fejk här inte…
Det är svårt att hålla fingrarna borta från kameran när månen lyser starkt mitt framför ögonen, så det fick bli foto på samma måne även denna natt.
G L A D P Å S K !


sitter på en björkgren i vårsolen. Gul är den.
Det är allt jag vet – men jag fortsätter väl att fotografera…

frånkopplad både blogg och kamera några dagar – har haft lite annat för mig, traskade jag ut i vårsolen mot Tyrestaskogen och det första jag får se är den här havsörnen cirkla runt högt upp i skyn.
Har fotograferat havsörnar tidigare, men detta var den första för i år och jag hoppas förstås att det blir fler, för det är en speciell upplevelse att få se och fånga en örn med kameran.
Vad behöver man göra för att kunna upptäcka en havsörn?
Lyft blicken!

mötte jag ett rådjur i utkanten av skogen.
Även om det blivit många tidigare möten så är det alltid lika fascinerande att stå där öga mot öga och få ta ännu en bild på ett rådjur – i deras naturliga miljö.
Har förstått att många blir irriterade över att dom går in i trädgårdar och går loss i tulpanrabatterna och det kanske inte är så trevligt, men förmodligen vet dom inte att människor också har revir eller var tomtgränsen går.
Hur som helst – det är trevligt att fotografera rådjuren.
Det är också trevligt att besöka den här bloggen.